Skip to content

Telefontjänsten för ansökan till yrkes- och gymnasieutbildningen är stängd 30.8–4.11.2019. Tjänsten är öppen från och med 5.11.2019 kl. 9–11 tis-tor. Läs mera om rådgivningstjänsterna

Undervisning, fostran, psykologi

Katso kaikki teemaan liittyvät artikkelit

Lärarens arbete – förutom fostran också en del försäljning

Panu Tuominen och Sanna Allen är båda lärare även om deras arbetsdagar just inte har någonting annat gemensamt än klassrummet och eleverna. I lågstadiet och i yrkesskolan är lärarnas utmaningar mycket olika och arbetsdagarna fylls av olika saker.

Panu Tuominen, 31, undervisar i samhälls-, företags- och arbetslivskunskap i en stor yrkesläroanstalt. Största delen av eleverna är 16–19-åringar.

– Oftast är mitt arbete trevligt och givande men med ryms också de dagar då jag känner att jag nästan drar en släde med stenar efter mig. Vissa upplever att det obligatoriska ämne jag undervisar är tråkigt, säger Panu.

Han behöver inte fundera länge på vilken som är den mest utmanande sidan av hans jobb.

– Om eleven inte tycker om att läsa och istället för gymnasiet har valt yrkesstudier så är han nödvändigtvis inte intresserad av traditionella läsämnen utan av att utexaminera sig till ett yrke. Då är det en utmaning att kunna formulera saker och ting på ett sådant sätt att eleven inte förlorar sin motivation att studera det. Så mitt jobb är lite som försäljning, beskriver Panu.

Ibland måste man repetera reglerna

Sanna Allen, 34, är å sin sida lärare i engelska och svenska i ett lågstadium i en liten stad. Enligt Sanna är eleverna i lågstadieålder mycket intresserade av alla slags studier och eleverna läser gärna engelska. Hon berättar att en av de bästa sidorna med hennes jobb är att dagarna är så omväxlande.

– Engelska är nytt och intressant för barn i lågstadiet. Eftersom man hör engelska mycket kan man det redan lite från förut. I vår skola är svenska valbart och de som väljer det är mycket intresserade av det också. Det bästa i mitt jobb är då jag märker att eleven blir ivrig och lär sig, berättar Sanna.

På lektionerna i lågstadiet använder man en stor del av tiden också till annat än att läsa själva språket.

– Åtminstone hälften av mitt jobb är fostran. Man repeterar arbets- och samarbetssätt och uppförande samt regler och hur man följer dem, berättar Sanna.

Förutom undervisningsarbete upptas lärarens arbete dessutom av förberedelse av lektioner. Panu strävar efter att göra sitt arbete vid sitt arbetsbord och bär sällan hem sina papper. Sanna rättar däremot ofta prov och förbereder lektioner på veckosluten.

– Eftersom jag tog i bruk en ny bokserie tar förberedandet av lektioner lite mera tid i anspråk. Å andra sidan kan jag nu under mitt tredje undervisningsår utnyttja min tidigare erfarenhet. Jag kan planera lektioner mycket fritt och när jag vill. Det finns mycket olika slag av material för engelskan och ibland är det svårt att välja bland allt utbud, berättar Sanna.

Lärarens rädsla och ansvar

Båda lärarna blev lärare av olika sammanträffanden. Då hon avlade lärarpraktiken hade Sanna ännu inte tänkt sig lågstadiet som en möjlig arbetsplats, men lade märke till en ledig arbetsplats och ansökte. Panu däremot blev intresserad av lärararbetet då han vikarierade som lärare och avlägger som bäst behörighetsgivande studier vid sidan av arbetet.

– Jag skulle inte vilja arbeta som klasslärare i lågstadiet. Ansvaret för bl.a. elevernas läs- och skrivkunnighet skulle kännas verkligen stort. Men arbetet som gymnasielärare skulle vara intressant, funderar han.

Sanna känner igen Panus rädsla och har själv också funderat på sitt ansvar för inlärning av språket. Sanna kan också tänka sig att jobba på andra nivåer.

– Rädslan för ansvaret skingras när man på ett äkta sätt är närvarande med eleverna. Det behövs också tätt samarbete med klasslärare och annan personal så att man blir medveten om behovet av stödundervisning. Men i lågstadiet är inlärningsmålen ganska snäva, det viktigaste är att förmedla ivern för språket och att undervisa grundläggande saker, konstaterar Sanna.

Hur föds lärarens auktoritet?

Enligt Sanna Allen föds lärarens auktoritet bland annat av att man är rättvis mot eleverna och kräver att alla följer samma regler. ”Kärlek och gränser” är enligt henne ett fungerande ordpar som beskriver lågstadielärarens arbete. Läraren skall skapa en trygg inlärningsmiljö för alla och modigt vara ledaren i klassen. I annat fall är det någon annan som tar den rollen.

– Man måste också kunna skratta åt sig själv. Det lönar sig inte att vara rädd för att förlora sitt ansikte inför eleverna för man behöver också humor. Läraren kan inte veta allt om allting men man kan alltid ta reda på saker och ting. I arbetet måste man vara du med sig själv, tålmodig och entusiastisk ifråga om sitt läroämne samt genuint bry sig om barn och kunna sätta sig in i deras situation.

Panu Tuominen upplever att det med ungdomar kan vara nytta av att man själv är ung och manlig lärare. Man måste vara lämpligt avslappnad, men inte för mycket. Annars kan auktoriteten minska.

– Arbetet som ämneslärare vid yrkesläroanstalt lämpar sig för en tålmodig person som inte till sitt sätt är kräsen utan mera avslappnad. Man måste förstå elevernas realiteter eftersom man inte kan undervisa saker och ting på samma sätt åt alla.

Text: Kirsi Pitkäranta Viestintätoimisto Deski Oy