Skip to content

Gemensam ansökan till yrkesutbildning och gymnasieutbildning startar 18.2 kl. 8.00 och slutar 10.3 kl. 15. Se utbildningar som ingår i ansökan

Telefontjänsten är öppen under ansökningstiden mån-fre kl. 9.30-13. Frågor kan också skickas per e-post: info@studieinfo.fi  

 

 

Ansökan till engelskspråkiga yrkesutbildningar görs via läroanstalternas egna ansökningar. Ansökningstiderna varierar enligt läroanstalt och utbildning. Se utbildningarna

Vård- och välmåendetjänster, medicin

Katso kaikki teemaan liittyvät artikkelit

Den första chocken och ovissheten ledde till ett yrke

Efter civiltjänstgöringen ledde slumpen Olli-Pekka Kursi till frivilligt arbete på ett vårdhem för utvecklingsstörda i Spanien. Via den erfarenheten hittade han ett yrke som han inte tidigare hade kunnat tänka sig.

”Hjälp!”, hörde man den 33-årige Olli-Pekka Kursi säga år 2000 då han steg över tröskeln till sitt frivilligarbete i en spansk by. Ganska snart därefter ringde han hem för att meddela att han inte skulle stanna på sitt arbete.

– Mamma krävde att jag stannade en månad och först därefter skulle jag få komma hem. Men en månad omvandlades till ett år rikt på erfarenheter, berättar han.

Olli-Pekka trodde att han skulle jobba på ett barnhem med barn med milda utvecklingsstörningar. Väl framme klarnade det för honom att det i hemmet bodde också gravt utvecklingsstörda vuxna människor. Han kunde inte spanska och hade aldrig ens sett en utvecklingsstörd person förut.

Så småningom snappade han upp språket och han lärde sig fungera tillsammans med invånarna på hemmet. I sitt arbete som handledare för utvecklingsstörda deltog han i morgonbestyren, hjälpte till med lunchen och ordnade fritidsprogram på kvällarna. Efter frivilligarbetet sökte Olli-Pekka till yrkeshögskolans socionomlinje eftersom arbetet med de handikappade kändes meningsfullt.

– Då jag studerade märkte jag att branschen verkligen är intressant. I studierna är synvinkeln samhällsvetenskaplig och studierna var en givande blandning av teori och praktik. Vi studerade bland annat musik, motion och bildkonst. Tre praktikperioder gav många nya erfarenheter, berättar Olli-Pekka som är född i Björneborg.

Solbad och kolugna nerver

Olli-Pekka har arbetat bland annat med utvecklingsstörda som lider av mentala problem och är krävande. I arbetet behövdes kreativitet, ihärdighet, kolugna nerver, spelöga och förmåga att arbeta i team.

– Man måste göra undantag i vårdprogrammet om invånaren råkade ha en verkligt dålig dag. Man måste komma ihåg att utvecklingsstörda har en likvärdig rätt till hela skalan av känslor. De kan dock inte alltid reglera sina känslor och visar dem mera öppet. Det är en allmän missuppfattning att det alltid skulle vara glada.

Tålamodet växer när man måste upprepa, repetera och förklara saker och ting långsamt. Arbetet känns belönande när man märker att det skett framsteg.

– Om en mycket motsträvig invånare flyttade till huset började vi med att lära ut de dagliga rutinerna från början: hur man bäddar sängen och äter morgonmål. Det var fint att se framstegen när rutinerna efter någon tid började löpa av sig själv.

Socionomens arbete varierar mycket beroende på de människor man arbetar med: lindrigt eller gravt handikappade, unga eller vuxna. Man kan arbeta inom många områden och redan i studierna kan man inrikta sig på antingen vårdarbete eller rehabilitering.

– En sommar arbetade jag som handledare i ett hem där det bor utvecklingsstörda män. De var mycket självständiga. Under heta sommardagar gick jag dagligen tillsammans med dem till stranden och i övrigt bestod mina arbetsdagar av matlagning, byktvätt och pappersarbete.

Sysselsättningen gav nytt perspektiv

I rehabiliterande vårdarbete framskrider man på invånarnas villkor. I arbetet är det viktigaste att se var och en som en jämlik person.

– Det viktigaste för oss alla oberoende av om vi är friska eller handikappade är sist och slutligen att vi är trygga och mår bra, har meningsfull sysselsättning och en känsla av att vi själva kan påverka våra liv. När de grundläggande sakerna i livet är i skick har sist och slutligen ganska få saker någon betydelse för välmåendet.

Olli-Pekka tror att vardagen för många handikappade skulle få ett lyft ifall de skulle sysselsättas i alldeles vanliga företag. För de flesta är sysselsättningen en form av stödåtgärd, men många har förmåga till mera utmanande arbetsuppgifter.

– Arbetsgivarna borde förhålla sig mera positivt till att sysselsätta handikappade eftersom de kunde lämpa sig för många olika uppgifter. De skulle få nytt innehåll i livet och ge arbetsplatserna nytt perspektiv.